"Hif är ett väldigt bra lag och det vet vi, det vet alla i Sverige. Men vi är också ett väldigt bra lag, men det vet tyvärr inte så många i Sverige" »Emil Salomonsson«

 

Matchen slutade, om ni inte visste, 2-4. En målrik match, men dock åt fel lags fördel.

(Daniel Stenholm står för bilderna)

Nu befinner jag mig på Örjans vall och matchen ska precis dra igång, vilket drag! KÄMPA KLUBBEN!!

Sista hemmamatchen idag, hoho vad spännande. Vinn nu, jag vet att ni kan.

hjärtat, det bästa jag har ♥

Åh, det var så jäkla coolt. Ni anar inte. Saknar den känslan när Emil ropade (han ville att jag skulle studsa på bergsväggen, som James Bond ungefär):
"Hoppa nu då!"
"Nej jag vågar inte"
"Jo, jag vet att du kan, kom igen nu, du är jätteduktig!"
"Ja, jo. Ja, okej då!"
Jag hoppade, det var så häftigt.
"Du ser ut som James Bond! Vad grym du är!"

Sedan åkte vi i en R.I.B båt. Men därifrån har jag inga bilder för det gick så himla fort, 50 knop. 100 km/h.
Vi var här. Alla borde åka dit


(Dessa fyra bilder är lånade från hemsidan)

Därför är det högtid att börja med en önskelista!


~I långa loppet~ av Miika Nousiainen. (Jisses vad mycket jag vill ha den alltså.)



~Digitalfotografi, andra delen~ av Scot Kelby



~Digitalfotografi, tredje delen~ av Scot Kelby



~Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig~ av Mark Levengood



~Vårt lejon Christian: Historien om tre vänner och deras gripande återförening~ av Anthony Bourke & John Rendall



~Raines dagbok~ av Raine Gustafsson

Jag kommer så väl ihåg den här dagen. Den var fantastisk. Jag hade i flera dagar, veckor, ja, månader, blivit utjagad utav Zoria. Och ja, utjagad. Hon sprang emot mig, högg efter mig och sparkade efter mig. Hon var inte nöjd förrän jag var borta från hennes revir. Jag vet att jag var rädd från och med att jag gick in i hagen tills jag kom ut - för det mesta utan häst. Jag ville minst av allt visa att jag var rädd för henne. Rädd för sin egen häst. Kom igen liksom, det är man bara inte. Så jag fick snabbt kila in i stallet och hämta en hink med kraftfoder och försöka locka på henne. För hon var inte helt blåst, vilken hästa tackar nej till mat? Hon kunde glatt komma fram, stoppa huvudet i hinken och börja glufsa i sig. Men så fort jag skulle ta fast henne var hennes huggtänder där igen. Jag har en hel del märken (eller märken och märken, små, små ärr som knappt jag själv vet vart de sitter) på armarna där hon har bitit tag. Smärtan är obeskrivlig, det gjorde fruktansvärt ont.
Men just denna dagen, jag gick långsamt fram till henne, när jag stod ett par meter ifrån henne kollade hon på mig med en blick som att "Förlåt, jag vet att du ofta är rädd för mig, men, vi är ju ändå kompisar... Så, låt gå för idag då". För stunden litade jag på henne. Och hon litade på mig. Jag kopplade fast henne och svävade glatt genom hagen. Vi hade klarat en bit på vägen. Men det hade också tagit över nio månader.

Miika Nousiainen - bättre än bäst.

Åh, älskade Hallonbåtsflyktingen, älskade Miika. Så fruktansvärt, förbaskat bra. Längat med spänning efter nästa bok som står högst upp på önskelistan.

"Varför måste man hata Sverige i Finland?" (Alltså, ni måste bara kolla. Grym)

17. 45, kollar de finaste på tv4 sport, det vill säga, det finska fotbollslandslaget, såklart. De möter Ungern. Rakkaus.


19.45, en ledsen människa skriver det här. ÅH VAD DYSTERT!!! Sista sekunden alltså, buhuuuu. (Finland 1- Ungern 2)

Zoria har helt plötsligt (läs; för tre månader sedan) blivit mamma. Hon älskar det. Hennes bebis heter Bella och är en lite shettis.

så.himla.fina.

~  Halmstads BK - Brommapojkarna 2 - 0  ~

Kommer härifrån.

Fina fina fina pojkar. Så bra. Det verkar som att jag bara får skriva glada inlägg, så som det går för Halmstad nu.

via

Belle and Sebastian. Lägg en minut eller två och lyssna på dessa. fint

Så kan det vara efter en musiklektion. ~Trubbel~ blev populär.