++++
Fruktansvärt bra vecka måste jag säga, idag var en mycket fin dag!
-Leka lekar på både svenskan och so:n.
-Äta god ostsoppa med knäckebröd.
-Titta ut och se att det är nästintill snöstorm och ändå vara glad.
-Gulliga kommentarer.
-Fika på so:n.
-Vara grym (läs: urkass) på pingis och skratta varje gång man träffar snett eller missar bordet med stor marginal.
-Säga till sin kemi/biologi lärare att jag ska framföra sin redovisning som en opera och han tycker att det är en bra idé och att jag kan få MVG om jag gör det bra.
-Att få ett sms där det står: "Puss! Ses på måndag hjärtat ♥"
-Skicka en vårsång.
-Titta på film, spela spel, leka "kropp mot kropp", ta knäppa bilder och skratt tills man nästan gråter med världens bästa tjejkompisar.
Livet leker!
six good things
Är hemma hos mina systrar som båda har flyttat till Halmstad, det är bara fyra mil hemmifrån men det är ju såklart tomt hemma utan dem. Det bästa med att de har flyttat till Halmstad är:
1. Man hinner längta efter varandra.
2. Man kan få oväntade samtal klockan elva på kvällen bara för att berätta en himla kul sak som hände med en finne och en termos.
3. När man kommer är det snaskdag.
4. När man rensar på vinden där ena systern ska bo hittar man: en synonymordbok, två engelska läsböcker, en svensk grammatik bok och ett par vinterkängor som nu är mina bästa skor och används hela tiden.
5. Det bor trevliga människor i samma hus.
6. "Pajgatan springer vårruset 2011"
1. Man hinner längta efter varandra.
2. Man kan få oväntade samtal klockan elva på kvällen bara för att berätta en himla kul sak som hände med en finne och en termos.
3. När man kommer är det snaskdag.
4. När man rensar på vinden där ena systern ska bo hittar man: en synonymordbok, två engelska läsböcker, en svensk grammatik bok och ett par vinterkängor som nu är mina bästa skor och används hela tiden.
5. Det bor trevliga människor i samma hus.
6. "Pajgatan springer vårruset 2011"
"Låt gå för idag"
Jag kommer så väl ihåg den här dagen. Den var fantastisk. Jag hade i flera dagar, veckor, ja, månader, blivit utjagad utav Zoria. Och ja, utjagad. Hon sprang emot mig, högg efter mig och sparkade efter mig. Hon var inte nöjd förrän jag var borta från hennes revir. Jag vet att jag var rädd från och med att jag gick in i hagen tills jag kom ut - för det mesta utan häst. Jag ville minst av allt visa att jag var rädd för henne. Rädd för sin egen häst. Kom igen liksom, det är man bara inte. Så jag fick snabbt kila in i stallet och hämta en hink med kraftfoder och försöka locka på henne. För hon var inte helt blåst, vilken hästa tackar nej till mat? Hon kunde glatt komma fram, stoppa huvudet i hinken och börja glufsa i sig. Men så fort jag skulle ta fast henne var hennes huggtänder där igen. Jag har en hel del märken (eller märken och märken, små, små ärr som knappt jag själv vet vart de sitter) på armarna där hon har bitit tag. Smärtan är obeskrivlig, det gjorde fruktansvärt ont.
Men just denna dagen, jag gick långsamt fram till henne, när jag stod ett par meter ifrån henne kollade hon på mig med en blick som att "Förlåt, jag vet att du ofta är rädd för mig, men, vi är ju ändå kompisar... Så, låt gå för idag då". För stunden litade jag på henne. Och hon litade på mig. Jag kopplade fast henne och svävade glatt genom hagen. Vi hade klarat en bit på vägen. Men det hade också tagit över nio månader.
Men just denna dagen, jag gick långsamt fram till henne, när jag stod ett par meter ifrån henne kollade hon på mig med en blick som att "Förlåt, jag vet att du ofta är rädd för mig, men, vi är ju ändå kompisar... Så, låt gå för idag då". För stunden litade jag på henne. Och hon litade på mig. Jag kopplade fast henne och svävade glatt genom hagen. Vi hade klarat en bit på vägen. Men det hade också tagit över nio månader.
