#4


matchdag med favoritislänningen


hemmapremiär och vinst


en gammal, gammal match

Vill också ha...
Hittade Häcken-Honka bilder! En match som jag och Joel kollade på i somras någon gång.

semifinal


småkillarna spelar match

HBKs u21 lag mötte IFK Göteborg hemma idag. Det var en kul match, grabbarna förlorade dock med 3-2.

kalle, michi och anel är favoriter


jonas och mackan värmer upp


om att vinna SM-guld, fast ändå inte

Stundtals visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Publiken var på helspänn och jag tror att det var fler än jag som tänkte "avbryt matchen nu, så får vi en poäng var", fyra lika, inte så pjåkigt. Men det var trots allt nästan femton minuter kvar, och ingen normal domare avbryter matcher för att publiken vill. Vi vet ju alla att det är under de sista tio minuterna som Halmstad har svårt att hålla tätt där bak och många gånger har vi fått se bollen rulla in bland nätmaskorna strax före domaren tar pipan till munnen och blåser av matchen, men denna gången skulle det bli annorlunda. Laget stod upp i nittio långa minuter och hade aldrig en tanke på att ge upp. När det var någon enstaka minut kvar av ordinarie tid hände det som alla hoppats på- det blev mål. Joe Sise gjorde mål! Halmstad skulle vinna! Vi skulle vinna! Det var galet. Alla hoppade och applåderade och skrek ut sin lycka. Det var snudd på SM-guld känsla. Spelarna tog sig med nöd och näppe tillbaka till planen efter sitt firande och kramande och spelade klart matchen med en inbytt veteran (Michael Svensson) på plats som för övrigt fick stående ovationer vid inhoppet (gåshud)! Och där tog matchen slut, vilken lättnad, Halmstad-killarna kunde andas ut, de hade vunnit! Vi hade vunnit! För första gången på jag-vet-inte-hur-länge vann vi, tre poäng! Spelarna kramades och skrattade och alla var så lyckliga, jag ville så gärna springa in på planen och vara med i glädjeyran, fast det kunde jag ju inte, förstås. Det var ju inget SM-guld vi hade vunnit, utan bara en helt vanlig seriematch. Fast det spelade ingen roll, glädjen var lika stor för det. Hela vägen ut från arenan applåderade jag, det gick helt enkelt inte att sluta. Flera gånger sa jag: "De vann, de vann verkligen, 5-4, vilken grej alltså!" Och ja, ska man vinna så ska man göra det ordentligt, trots att det inte gäller ett SM-guld.


Bilderna har Daniel Stenholm tagit och resten hittar ni här!



bra, fast lite dåligt

Jag och Joel gjorde en spontan-tripp till Göteborg i måndags och kollade på GAIS-Halmstad, det var kul, älskar bortamatcher. Vi förlorade (straff i slutet, blööö), men det kändes ganska bra ändå. Träffade på finurliga personer i MAX-kön som pratade om fotobollsminnen och om hur ogärna de vill att Halmstad åker ur Allsvenskan "De tillhör ju Allsvenskan!"

halmstad-malmö


hbk flaggor, halländska lejon och isländsk brytning

1. Små pojkar- stora flaggor. 2. Jaaa, vad gör vi här? Skulle vi spela eller? 3. Alla som håller på Hbk känner igen Peps "pekfingret över munnen-minen." 4. Jo, vi skulle visst spela, kul! 5. En liten men tapper Halmstad klack. 6. Nu tar vi det här grabbar!! 7. Fundersamma miner i publiken. 8. Puedo jugar al fútbol! 9. Anel rullar runt på den fina planen (eller så har han kanske ont någonstans.) 10. Glader! 11. Törstig kille. 12. Ensam kan också vara stark! 13. Klapp-klapp på dig med, Salle! 14. He is a vulcano! 15. "Salir y mostrar quien eres, Zamo!" 16. En dyster dag, förlust med 3-0 mot Malmö. Kämpa! 17. "Mjau!" (En lång historia på svensk/isländsk brytning..)

tillsammans är man mindre ensam

När jag insåg att Halmstad ledde med ett mål mot Malmös noll var jag så himla glad. Att fira mitt i Malmöklacken var fantastiskt, att faktiskt tysta dem. Att laget kunde traska av planen i halvlek med, än så länge, en vinst. En underbar känsla. Dock blev andra halvlek lite trasslig, en utvisning, ett strupgrepp och tre bollar i Nauzets mål. Men så kan det gå, duktiga var dem.
(Kolla här, gjorde min dag.)

aldrig har jag känt mig såhär ensam

En hånfull blick. Några burop. Allt är ljusblått (så även himlen). Ett gäng röd-gula skåneflaggor. Och överallt hörs saker som "VI ÄLSKAR MFF!" "JOHAN DAHLIN! JOHAN DAHLIN!" Bara för att du ska veta att du inte hör hemma här, men det vet jag ju redan, min klack står på södra läktaren. Jag på norra, tillsammans med arton tusen Malmö fans. Jag har aldrig känt mig så ensam som då.

åttan

Allsvensk premiär om en sisodär tre timmar, jihaaa!

"VARFÖR har han rakat av sig håret?"

Ja, varför. Hans hår var ju så himla fint förut.

hbk:are på språng

1. Nummer fjorton och tjugosju jagar boll 2. Nummer fjorton (Ivan Diaz) ser lite dyster ut, han du inte ikapp bollen? 3. En nyrakad islänning (buhu) 4. Två dagisbarn (Jonas Gudni Saevarsson och Michael Görlitz) disskuterar allvarliga händelser (väldigt söta) 5. Raúl Ruiz skulle nog helst av allt vilja ha ett par solglasögon 6. En flygande tysk 7. En kalv (Ruiz) på grönbete 8. Koncentration för el portero 9. En fågelunge (Zamora) ville visst ha mat.

en glad tysk, en glad islänning


det kallas pyroteknik


ansiktsuttryck

Som ni vet vid det här laget, är ögonen och ansiktsuttryck det finaste på en person. (Och håret (mörkt och lockigt) och rösten och läpparna.)

Tidigare inlägg
RSS 2.0